Min familjen har alltid husdjur. De hade hundar före jag föddes – faktiskt, Purzel, hunden som de hade in året när jag föddes (1984) blev gravid och hade tre liten valpar en månad före jag föddes. Mina föräldrar behålls en av de som hetade Mopsy. Hon var min vän när jag var liten och vi spelade ofta på gårdet.

När vi—Mopsy och jag—var sex år gammal, blev Mopsy gravid. Det var en olycka med grannes hund Terry… Nägra månade sen forsvann Mopsy plötsligt. Samtidigt blev jag sjuk och jag var tvungen att gå till sjukhuset, när läkare tog ut mina halsmandlar. Jag stannade där och åt många is, men de var inte tröst att jag hade missat som fem liten valpar föddes hem.

Under jag var i sjukhuset fann mina föräldrar Mopsy, som hade byggt en bo i halm på höskullen. Där föddes de liten valpar på den 30 september 1991, men några dagar senare tog mina föräldrar valpen in i huset, när de hade det varmt och mysig.

Tre av valpar var ganska brunt som mamma Mopsy, men två av de var brunt-vis som pappa Terry. Fyrå var flicka och en var en pojke. Två av flickarna var väldigt liten – en brun valp och en brun-vis valp. De var så liten att de inte kunne dricka tillräckligt mjölk av mamman, så min mor hjälpe de överleva genom att hon ge de mjölk ut flaskan. De levade och bli större och större.

När valperna blev nästen vuxen, hittate mina föräldrar ett nytt hem för de. Men mina föräldrar behållande en av den liten flickarna – brunt-vis valpen som dem kallade Daisy. Hon var kanske inte de mest intelligenta av de, eftersom det tog lång tid innan hon blev rumsren. Men hon var mycket söt och lojal. Hon blev min hund eftersom hon alltid sov bredvid min säng.

När Daisy var två år gammal hade vi en liten problem med hennes namn. Mina föräldrar köpte två hästar och de hetade Dorte och Daisy. Eftersom hästen Daisy hade pappar och hunden Daisy inte, vi nu kallade hunden Jeannie. Så hon hetade Jeannie för resten av hennes liv.

Flera år var Jeannie och jag bästa vän och vi hade de mycket roligt tillsammans. Men vi blev äldre och när jag var 18 år gammal och Jeannie var 12 år gammal, flyttade jag hemifrån. Fortfarande sa jag henne bara några gånger i året när jag besökte mina föräldrar. Jeannie blev min mor’s hund, men när jag besökte de, hon alltid sov bredvid min säng igen.

Jeannie blev 16 år gammal. När hon var gammal, hon var mycket bräcklig och kunde inte hör och se bra. Min mor hjälpte henne mycket. En dag, när Jeannie var inte vara ganska bra, bar min mor Jeannie ut i trädgården och läggde henne in i solen. Jeannie sovade lycklig och inte vaknade sen. Jag var inte där när hon dog, men jag vet att hon hade ett vackert liv.